Tusen frågor men bara ett svar

Idag var det dimma både i Kalmar och i tankarna.

Jag är timvikarie igen.

Plötsligt slår det mig med full kraft och frågorna snurrar i 180.

* Vad ska jag göra nu?

* Ska jag ska satsa alla mina kort här eftersom det är här jag verkligen vill vara?

* Eller ska jag försöka få det där journalistvikariatet i en annan stad som jag har fått hintar om?

* Hur länge vågar jag vänta?

* Är det läge att öppet gå ut med min stora dröm nu?

* Eller riskerar jag i så fall att mista min andra dröm?

Under nyårsnatten, när jag fann mig själv balanserade på vår soffkant för att kunna klappa Sten i katträdet, snurrade alla dessa tankar runt i mitt huvud när jag plötsligt kände hur någon kom smygande.

Det var herrn.

Han slog armarna runt min midja, lyfte mig upp i luften och snurrade mig runt runt i vardagsrummet.

Jag må ha tusen frågor i huvudet men jag har bara ett svar:

* Jag älskar min Magnus, mitt Kalmar och mitt Öland. Det är här jag vill leva och bo*