Det närmar sig...

Snart får min partyhatt gå ut igen. ;)

Precis innan nyår gick jag igenom mina finkläder och insåg att allting satt tajt.

Till min fasa insåg jag också att mina vanliga byxor inte gick att knäppa längre.

Där och då bestämde jag mig.

Jag bestämde mig för att göra ett januari-experiment med löftet:

” Innan januari är slut ska jag vara i de där byxorna igen. Och de ska banne mig sitta bekvämt”.

Så under januari månad har jag helt avstått från:

Läsk, godis, efterrätter, kebab, pizza, hamburgare och alkohol.

(Mycket sallad och loka har det blivit)

Jag har också tränat,

Tränat som aldrig förr och under januari har jag växlat mellan:

Box, skidåkning, medelpass, intensivpass och cirkelfys (fyra-sex gånger i veckan).

Resultatet?

Jag har gått ner fyra kilo. (Och jag satsar på ett kilo till nu de sista dagarna)

Jag sover bättre.

Jag har inte haft huvudvärk en enda dag. (vilket jag de senaste månaderna drabbats av ungefär en gång i veckan).

Och mina byxor sitter snyggt och bekvämt igen. =0)

Och det märks att min kropp mår väldigt bra just nu,

Jag känner mig starkare

piggare, gladare,

och snabbare i huvudet.

 Och nu,

nu återstår egentligen bara en sak,

(Förutom att fortsätta träna och hitta en bra balans mellan nyttigt och onyttigt i vardagen)

Så har jag ett uppdrag till:

”Nu ska jag banne mig gå ner på stan, köpa mig en riktigt snygg klänning, ta på mig min partyhatt och sedan gå ut och dansa natten lång”

En aning besatt..

Helt såld på min nya träningsform

Nyligen tog jag min första tur på längdskidor i Kalmar.

Det var sagolikt vackert.

Fint spår, gnistrande snö och känslan av att glida fram genom ett vinterlandskap.

Att jag är väldigt ovan, helt saknade valla och ständigt blev omkörd av pensionärer.

Det gjorde inte så mycket.

Det är fortfarande fruktansvärt roligt!

Och trots att det bara har gått några dagar,

så känner jag mig redan en aning besatt.

Jag har börjat sätta mig in i det här med valla, glidvalla och fästvalla.

Jag har helt ignorerat träningsvärk och ”jag-vilar-från-träning-idag-idéer.

Istället har jag ivrigt gett mig ut i spåret och gett mig DEN på att jag ska köra en mil om dagen.

Jag vet att det är precis nytt.

Men när en tur på skidor innebär både motion och samma känsla som man får efter en dag i fjällen.

Då har man hittat en träningsform som man trivs med <3

Nyårslöftet...

Det blev vatten och sallad istället för kebab och läsk/ett glas vin denna fredagskväll.

Tre dagar avklarade. 

27 dagar kvar.

Jag har bestämt mig för att ta det lugnt med godis, skräpmat, alkohol och andra onyttigheter ett tag.

Närmare bestämt, nolltolerans under januari månad!

Jag har inte varit så snäll mot min kropp de senaste veckorna.

Det har varit mycket onyttig mat, läsk och godis.

Samtidigt som jag har jobbat oregelbundet, pendlat och stressat en del.

Jag har inte heller tränat på flera veckor och nu märks det verkligen.

Både runt midjan och i själen.

Så nu är jag väldigt taggad att stå emot sockerabstinens, kebabsug och ”jag-orkar-inte-laga-mat-idag-syndrom” samtidigt som jag vill hitta rytmen i träningen igen.

Det ska bli riktigt skönt att försöka få kroppen i balans igen. 

Jag vill ha tillbaka min kropp. 

Jag har saknat den!

Morgon i Calmare..

                                  Jag blev glad när jag körde till jobbet imorse <3

Likt en nysande zombie..

Jag har varit halvt döende i förkylning i några dagar och mer eller mindre släpat mig till jobbet och suttit där likt en nysande zombie.

Min kollega i Nybro har också varit krasslig.

Och trots att vi sitter i varsin ände av en lång korridor har ljudet av hans onda hals ekat genom korridoren, också det väldigt likt ljudet av en zombie.

Märks det att jag och herrn har maraton-tittat på The Walking Dead under julen? =0)

Tusen frågor men bara ett svar

Idag var det dimma både i Kalmar och i tankarna.

Jag är timvikarie igen.

Plötsligt slår det mig med full kraft och frågorna snurrar i 180.

* Vad ska jag göra nu?

* Ska jag ska satsa alla mina kort här eftersom det är här jag verkligen vill vara?

* Eller ska jag försöka få det där journalistvikariatet i en annan stad som jag har fått hintar om?

* Hur länge vågar jag vänta?

* Är det läge att öppet gå ut med min stora dröm nu?

* Eller riskerar jag i så fall att mista min andra dröm?

Under nyårsnatten, när jag fann mig själv balanserade på vår soffkant för att kunna klappa Sten i katträdet, snurrade alla dessa tankar runt i mitt huvud när jag plötsligt kände hur någon kom smygande.

Det var herrn.

Han slog armarna runt min midja, lyfte mig upp i luften och snurrade mig runt runt i vardagsrummet.

Jag må ha tusen frågor i huvudet men jag har bara ett svar:

* Jag älskar min Magnus, mitt Kalmar och mitt Öland. Det är här jag vill leva och bo*