Min sista dag.
Jag jobbade på.
Städade.
Skrev ett brev till min efterträdare.
Flera gånger under dagen fick jag frågan:
Hur känns det nu?
Men då jag hade rätt mycket att göra så hade jag inte riktigt tid att känna efter.
Reaktionen kom först senare.
Jag hade städat klart.
Fixat med allt det praktiska.
Jag tittade mig omkring på min redaktion.
Min nystädade fina Högsbyredaktion.
Jag stannade till vid datorn.
Skulle logga ut men tvekade lite.
Nu är det allvar.
Nu är det på riktigt.
Jag tittar på dörren och vet.
Så fort jag går ut genom den dörren så går jag ut i ovissheten.
Det är dags att gå.
Dags att gå ut i verkligheten.
Men jag dröjer mig kvar.
Står kvar på samma plats en stund till.
Till slut så tar jag klivet.
Går ut genom dörren.
Vrider nyckeln i låset.
Kikar över axeln och får syn Håkan Juholts gamla skrivmaskin som står kvar i skyltfönstret.
Jag ler lite.
Jag undrar om han kände samma sak.
Kände han också sorg när han lämnade Högsby?
Men det är väl så med oss Högsbyredaktörer.
Det är vårt öde.
Vi är ämnade för stora ting ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar